publicerad: 2021  
1skålla skållade skållat
verb
skåll`a
● skölja över med kok­het vätska så att skal, hår eller fjädrar lossnar
skålltråg
någon skållar någon/något
någon skållar någon
någon skållar något
skålla höns; skållad mandel; skållat mjöl
○ äv. skada genom översköljning med kok­het vätska
han skållade sig på tungan efter­som kaffet var så hett
(springa) som skållade råttor se råtta
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska skalda, skolla; ev. besläktat med lat. excalda´re 'göra ett av­kok på något', till cal´idus 'varm'; jfr ur­sprung till kalori
skållaskållande, skållning
2skålla skållan skållor
eller
skolla skollan skollor
skåll·an, skoll·an
substantiv
[skål`a]
● tunn (metall)platta vanligen anv. som beslag el. skoning
järnskålla; klackskålla
stövlar med skållor som glappar
○ äv. om platta m.m. av annat slag
isskålla; jordskålla; lerskålla
belagt sedan 1527; av lågtyska scholle 'skärva'; besläktat med skilja