publicerad: 2021  
skatta skattade skattat
verb
skatt`a
1 betala skatt för något
någon skattar (belopp) (för något)
en för­mån som man måste skatta för
skatta åt förgängelsen se förgängelse
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska skatta 'beskatta; betala i skatt; värdera'; till skatt
2 plundra
någon skattar någon/något (på något)
någon skattar någon (på något)
någon skattar något (på något)
skatta fågel­boet på ägg
belagt sedan 1651
3 i vissa ut­tryck betrakta som värde­full
JFR uppskatta 2, värdera 2
någon skattar någon/något sätt
någon skattar någon sätt
någon skattar något sätt
han skattade alla sina med­arbetare högt
skatta sig lycklig se lycklig
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
4 ungefärligen beräkna
JFR approximera, uppskatta 1
någon skattar något (till tal)
man skattade an­talet besökare till 150; de försökte skatta värdet av det förstörda
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag
skattaskattande, skattning