publicerad: 2021  
bricka brickan brickor
brick·an
substantiv
brick`a
1 bärbar skiva som begränsas av en låg kant främst anv. vid servering och dylikt; vanligen av trä el. metall
kaffebricka; serveringsbricka; silverbricka
kyparen kom in med en fullastad bricka
äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att något sker bekvämt eller dylikt
lösningen på problemet serverades honom på en bricka
spec. äv. om en behållare med fack där spelare lägger sina kort efter en av­slutad spel­omgång i tävlings­bridge
äv. om spel­omgång i tävlings­bridge där samma giv spelas vid alla bord
de gick hem i 6 sang vilket gav topp på brickan
belagt sedan ca 1670; av lågtyska bricke med samma betydelse, eg. 'ngt av­brutet'; besläktat med 1bräcka!!
2 liten skiva med hål, för tekniskt bruk särsk. som under- el. mellan­lägg under mutter, skruv­huvud m.m.; ofta rund och av metall; för erhållande av god anliggnings­yta el. för isolering
isoleringsbricka
äv. om liten fyr­kantig an­ordning av trä eller dylikt med hål i hörnen, för vävning av band historiskt
brickväv
belagt sedan 1797
3 liten (metall)skiva att bäras i identifierande syfte t.ex. i en kedja kring halsen
äv. om liknande före­mål som visar tur­ordning
äv. om skiv­liknande spel­pjäs
bingobricka; dominobricka; spelbricka
äv. bildligt om något vars intressen helt under­ordnas vissa andra (förment högre) intressen
landet blev en bricka i stor­makternas cyniska spel
belagt sedan 1748