publicerad: 2021  
supinum supinumet, plural supinum, bestämd plural supinumen
supin·um
substantiv
supi`num
● en verbform som i svenskan slutar på "t" och till­sammans med hjälp­verbet "har" bildar perfekt
"ätit" är supinum av verbet "äta"
belagt sedan 1747; av senlat. (ver´bum) supi´num med samma betydelse, till lat. supi´nus 'böjd bak­åt; lutande'