publicerad: 2021
tillföra
tillförde tillfört, presens tillför
verb
●
förse med något som ofta är nödvändigt för att mottagaren ska fungera väl
tillföra (någon/något) något
tillföra (någon) något
tillföra (något) något
tillföra något (till någon/något)
tillföra något (till någon)
tillföra något (till något)
tillföra kroppen näring; tillföra den skadade nytt blod
○
ofta spec. om att ytterligare förse någon/något med något
tillföra armén förstärkningar; tillföra staten mer skattepengar; hans inlägg tillförde debatten en ny dimension
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska tilföra