publicerad: 2021  
upptända upptände upptänt, presens upptänder
verb
upp`tända
● vanligen lös förbindelse, se tända upp få att brinna med elds­låga
någon upptänder någon/något
någon upptänder någon
någon upptänder något
upp­tända en eld
○ äv. ut­vidgat vanligen perfekt particip få att lysa
en in­glasad och upp­tänd inner­gård
○ äv. bildligt vanligen perfekt particip få att bli ivrigt intresserad
hon var upp­tänd av idén
○ spec. något ålderdomligt vanligen perfekt particip väcka sexuell åtrå hos
bli upp­tänd av begär
○ äv. med konstruktions­växling
något upptänder någon/något
något upptänder någon
något upptänder något
hans kyssar upp­tände hennes åtrå
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska uptända
upptändaupptändande, upptändning