publicerad: 2021
uppvigla
uppviglade uppviglat
verb
●
egga upp till motstånd eller uppror mot myndigheter
någon uppviglar (någon att+verb)
någon uppviglar (någon) (till något/att+verb)
någon uppviglar (någon) (till något)
någon uppviglar (någon) (till att+verb)
någon uppviglar (någon) (mot någon/något)
någon uppviglar (någon) (mot någon)
någon uppviglar (någon) (mot något)
enligt polisen uppviglade talaren folkmassan
belagt sedan 1639; upvickla 1543;
efter tyska aufwiegeln med samma betydelse; besläktat med
väga 1