publicerad: 2021  
1vass vasst vassa
adjektiv
som har mycket spetsig vinkel längs en kant el. vid en viss punkt, och som där­för (ofta) går lätt att skära el. sticka med
MOTSATS trubbig JFR skarp 1, spetsig
vasseggad; rakbladsvass
en vass kniv; en vass nål; en vass näsa; vassa taggar; vassa kanter
äv. bildligt skarp, genom­trängande
ett vasst ljus; en vass röst; en vass blick
spec. med bi­betydelse av hån­fullhet och dylikt
vass kritik; vass satir; en vass polemik; vassa an­märkningar; han har en vass tunga
äv. om positiva före­teelser, ofta med ton­vikt på effektivitet
en vass spurt; en vass av­slutare som ofta gör mål; hemma­laget borde ha av­gjort matchen på sina vassa chanser
ha en vass penna se penna
ha vassa arm­bågar se armbåge
vara ett strå vassare se strå
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hvass; gemensamt germanskt ord, besläktat med sv. dial. vat(er) 'modig; rask'; jfr ur­sprung till 1hot!!, kavat, vässa
2vass vassen vassar
vass·en
substantiv
vanligen koll. ett mycket högt, bred­bladigt gräs som har små­ax i yvig, violett­brun vippa och växer i el. vid vatten, särsk. vid in­sjö­stränder, ofta i stora, täta bestånd
vassflöjt; vassmatta; vassrugge; vassrör; bladvass
gäddan lurade i vassen
äv. bildligt i ut­tryck för något dolt och lömskt
en yttre eller inre fiende som lurar i vassen
hur (ända) in i vassen var­dagligthur tusanhur ända in i vassen kör du?
skära pipor i vassen se pipa
så (ända) in i vassen var­dagligttill den milda gradtjejerna var laddade så in i vassen in­för finalen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska vas; svenskt ord av oklart urspr.; ev. besläktat med vada