SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1äl`ta verb ~de ~t ält·arkraftigt bearbeta genom om­rörning eller knådning för att ge lämplig konsistens e.d. komm.älta en degälta mur­brukvanligen bildligt med avs. på problemupp­repat diskutera eller tänka i­genom utan att komma vidare en fråga som har ältats på vart­enda styrelse­möte i två års tidde satt all­tid och ältade gamla o­förrätterälta ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. älta ’driva, jaga; röra om, knåda’; nordiskt ord, trol. besl. med grek. ela´n ’(att) driva’ Subst.:vbid1-401930ältande, vbid2-401930ältning
2äl`ta substantiv ~n ält·anen­dera i en grupp kroniska barn­sjukdomar särsk. rakitis åld. folklig benämningmed.sedan ca 1635sv. dial. älta ’barnfrossa; engelska sjukan m.m.’; bildat till 1älta, eg. ’ngt som trycker eller plågar’