SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ärg [är´j] substantiv ~en ärg·engrön-, blå- eller brunaktig beläggning på koppar- och bronsföremål upp­kommen genom luftens in­verkan under längre tid kem.JFRcohyponym1rost 1 sedan ca 1640bildn. till fornsv. er ’koppar; brons’; gemens. germ. ord, identiskt med lat. æ´s ’koppar; brons’