SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`dmjukhet substantiv ~en öd|­mjuk·het·endet att vara öd­mjuk psykol.bön­falla i ödmjukhetden nye ledaren höll ett kort tal och sade sig känna ödmjukhet in­för sin upp­giftödmjukhet (mot ngn)sedan 1495Om djefvulens frestelse (Gerson)fornsv. ödhmiukhet