SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abakus [a´-, ab´-el.a`-] substantiv ~en ~er abak·us·en1ett enklare hjälp­medel för räkning i form av ett slags kul­ram särsk. anv. under antiken och i utom­europeiska kulturer pedag.sedan 1903av lat. ab´acus, grek. ab´ax ’platta; räknebräde’ 2(kvadratisk eller rektangulär) platta som kröner ett kapitäl och där ovanför­liggande byggnads­del vilar; särsk. i klassisk kolonn­ordning arkit.sedan 1836