SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alfabet [al`-el.-be´t] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en alfa·bet·ettotal upp­sättning bok­stäver (i bestämd ordnings­följd) i visst skrift­system rum.språkvet.det latinska alfabetetdet kyrilliska alfabetetstora och lilla alfabetetäv. om annat tecken­systemvanligen i sammansättn. signalalfabetsedan 1753av lat. alphabe´tum med samma betydelse; till al´pha ’a’ och be´ta ’b’, namn på de två första bok­stäverna i det grek. alfabetet Den bestämda formen alfabetet är en form som till utseendet liknar arbetet och grönbetet. Deras grundformer arbete och grönbete lockar till att parallellt bilda formen *alfabete, men den är inte korrekt. Vi har både typen skift, skiftet och typen skifte, skiftet i språket. Ordet alfabet tillhör typen skift.