SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alta´n substantiv ~en ~er alt·an·enöppen ut­byggnad eller terrass på hus vilande på marken el. under­liggande byggnads­del och vanligen med räcke runt­om arkit.heminr.rum.JFRcohyponymbalkongcohyponymverandacohyponymterrass 2 altandörrsolaltande satt på altanen och drack kaffesedan 1620via ty. av ita. altana ’terrass; platt tak’; till lat. al´tus ’hög’; jfr alt