SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1and substantiv ~en änder [än´d-] and·entyp av medel­stor sim­fågel med platt näbb och (hos hannen) ofta färg­grann fjäder­dräkt särsk. om (vild) gräs­and zool.andfågelandjaktdykandskedandsnatterandvildandändernas näbb fungerar som silibl. äv.anka provins.sedan 1310 (som till­namn)öppet brev utfärdat av ärkebiskop Nils om anordnande av kvarlåtenskap (Svenskt Diplomatarium)fornsv. and; gemens. germ. ord av o­visst urspr.; besl. med lat. an´as med samma betydelse; jfr älling
2and substantiv ~en and·enskörde­tid åld.jordbr.äv.skörde­arbete åld.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. an(d) ’höstarbete; skörd’; jfr sv. dial. ann, and ’bråd arbets­tid’