SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`da substantiv ~n and·an1förhärskande stämning admin.psykol.JFRcohyponymmoral 2 tidsandade diskuterade problemen i en positiv andaandan på skolan var godförhandlingarna fördes i en anda av sam­förstånden anda (av ngt)när andan faller pånär man har lusturspr. bibl.hon sjunger en och annan aria i hemmet när andan faller på samma andas barnsebarn 2 sedan 1825urspr. böjnings­form av ande 2(förmodad) djupare inne­börd komm.en dikt i Tegnérs andaefter lagens bok­stav men inte efter dess anda(i ngns/ngts) andasedan 18143i vissa ut­tryck ande­dräkt med.zool.hålla andantappa andankippa efter andandra efter andange upp andanurspr. bibl.hans gamla mor gav upp andan i gryningen hämta andan(till­fälligt) vila efter hård an­strängningde stannade för att hämta andan och beundra ut­sikten med andan i halsenmycket and­fåddhon kom några minuter för sent med andan i halsen sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. ande, anda; jfr ande