SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arbitrage [-a´] substantiv ~t [-a´∫et] arbitr·ag·ethandel med valutor i syfte att ut­nyttja kursskillnader ekon.sedan 1821av fra. arbitrage med samma betydelse, till arbitrer ’av­ge dom­slut’; till lat. ar´biter ’domare’