SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vund substantiv ~en av|­und·enkänsla av o­lust över att inte vara delaktig av ngn annans för­mån psykol.väcka avundkänna ett sting av avundett nick­mål som skulle gjort vem som helst grön av avundhans avund mot den äldre systernibl. om all­mänt spridd känslaavunden hindrade henne från att vinna erkännandeavund (mot ngn) (för/över ngt/SATS), avund (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. afund ’av­und; harm; fiendskap’; till fornsv. af- i bet. ’inte’ och unna