SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
begrun´da verb ~de ~t be·grund·artänka i­genom grundligt komm.JFRcohyponymfunderacohyponymreflektera 2 under sabbats­året fick han tid att begrunda de stora livs­frågornaäv. skämts.begrunda sina synderbegrunda ngt/SATSsedan trol. mitten av 1300-taletÅbo domkyrkas Svartbokfornsv. begrunda; jfr grunna Subst.:vbid1-115460begrundande, vbid2-115460begrundning; begrundan Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.Bibel 2000, Lukas 2:19