publicerad: 2021  
besviken besviket besvikna
be·svik·en
adjektiv
besvi´ken
● som upp­lever känslor vållade av svikna förhoppningar
JFR desillusionerad
besviken (på någon/något/sats)
besviken (på någon)
besviken (på något)
besviken (på sats)
besviken (över något/att+verb/sats)
besviken (över något)
besviken (över sats)
besviken (över att+verb)
han var djupt besviken över hennes ljumma intresse
○ äv. om handling och dylikt
en besviken suck
belagt sedan 1528
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken. Edith Södergran, Dagen svalnar (i Dikter, 1916)