publicerad: 2021  
bikt bikten bikter
bikt·en
substantiv
● en­skild bekännelse av synder in­för präst förenad med syndaförlåtelse
JFR absolution
av­lägga bikt; biktens hemlighet får inte yppas
○ ofta bildligt hänsyns­löst öppen­hjärtig själv­bekännelse
hennes nya själv­biografiska roman är en enda lång bikt
belagt sedan 1734; av lågtyska bicht(e) 'bekännelse'