SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bom´ substantiv ~men ~mar bomm·en1fällbar eller vikbar stång som i liggande ställning an­vänds som av­spärrning av väg etc. rum.samh.trafik.järnvägsbombommarna var inte fällda vid olycks­tillfället○äv. om flytande, samman­kopplade stockar med liknande funktion, bl.a. vid flottningledbombakom lås och bomselås 1 sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. bom; av lågty. bom med samma betydelse, mot­svarande ty. Baum ’träd’; jfr bomolja, bomull, buxbom 2svängbar stång på mast, som håller ut undre kant på segel rum.JFRcohyponymgaffel 2cohyponym2rå spinnakerbomdet gäller att inte få bommen i huvudet vid en gipp○äv. om bog­sprötets fasta förlängningklyvarbom○äv. om o­lika (våg­räta) stänger för hissning etc.hissbomlastbomsedan 17713ett gymnastik­redskap som består av en våg­rät stång som kan fästas på o­lika höjder rum.sport.tid.över­slag på bom○äv. om mot­svarande idrotts­grensedan ca 18604i sammansättn. tvär­trä på väv­stol med o­lika funktioner handarb.slagbomvarpbomsedan 17345upp­höjning mellan räfflor i vapenpipa en­dera av tre el. flera mil.kalibern mäts mellan bommarnasedan 18396skott som träffar fel i skytte, boll­spel etc. sport.tid.JFRcohyponym1miss bomskottinte en enda bom på hela serien○äv. i adverbiell an­vändningskjuta bom○ibl. bildligt om felaktig gissning e.d.det blev bom på sista frågansedan 1741av ljud­härmande ur­sprung
2bom´ interjektion ●efter­härmande kraftig, dov knall från t.ex. kanon, spräng­laddning el. (bas)trumma Noll”Bom”, sa detsedan 1801till 1bom 6