tryckår: 2009
1bom´
substantiv ~men ~mar
bomm·en1fällbar eller vikbar stång som i liggande ställning används som avspärrning
av väg etc.
rum.samh.trafik.järnvägsbombommarna var inte fällda vid olyckstillfället○äv. om flytande, sammankopplade stockar med liknande funktion, bl.a. vid flottningledbombakom lås och bomselås 1
sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. bom; av lågty. bom med samma betydelse, motsvarande ty. Baum ’träd’; jfr bomolja, bomull, buxbom
2svängbar stång på mast, som håller ut undre kant på segel
rum.JFRcohyponymgaffel 2cohyponym2rå
spinnakerbomdet gäller att inte få bommen i huvudet vid en gipp○äv. om bogsprötets fasta förlängningklyvarbom○äv. om olika (vågräta) stänger för hissning etc.hissbomlastbomsedan 17713ett gymnastikredskap som består av en vågrät stång
som kan fästas på olika höjder
rum.sport.tid.överslag på bom○äv. om motsvarande idrottsgrensedan ca 18604i sammansättn.
tvärträ på vävstol
med olika funktioner
handarb.slagbomvarpbomsedan 17345upphöjning mellan räfflor i vapenpipa
endera av tre el. flera
mil.kalibern mäts mellan bommarnasedan 18396skott som träffar fel
i skytte, bollspel etc.
sport.tid.JFRcohyponym1miss
bomskottinte en enda bom på hela serien○äv. i adverbiell användningskjuta bom○ibl. bildligt om felaktig gissning e.d.det blev bom på sista frågansedan 1741av ljudhärmande ursprung
2bom´
interjektion
●efterhärmande kraftig, dov knall från t.ex. kanon, sprängladdning el. (bas)trumma
Noll”Bom”, sa detsedan 1801till 1bom 6

2bom´
