publicerad: 2021  
bunta buntade buntat
verb
bun`ta
● ibland med partikel, sär­skiltihop, samman samla till en bunt och ev. fästa ihop
någon/något buntar (ihop/samman) någon/något (med någon/något)
någon buntar (ihop) någon (med någon)
någon buntar (ihop) någon (med något)
någon buntar (ihop) något (med någon)
någon buntar (ihop) något (med något)
någon buntar (samman) någon (med någon)
någon buntar (samman) någon (med något)
någon buntar (samman) något (med någon)
någon buntar (samman) något (med något)
något buntar (ihop) någon (med någon)
något buntar (ihop) någon (med något)
något buntar (ihop) något (med någon)
något buntar (ihop) något (med något)
något buntar (samman) någon (med någon)
något buntar (samman) någon (med något)
något buntar (samman) något (med någon)
något buntar (samman) något (med något)
hon buntade flyg­bladen i prydliga högar; hon buntade ihop skinn­fällarna som varit ut­bredda på marken; de brukade bunta samman veden i knippen
○ äv. bildligt hän­föra till samma grupp
han bunta ihop alla sina menings­motståndare under beteckningen reaktionärer
belagt sedan 1818
buntabuntande, buntning