SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1cen´ter substantiv ~n centrar centr·ar1mittersta del av (militär) styrka ngt åld. i fackmässiga samman­hangmil.rum.generalens försök till om­fattning besvarades med en massiv attack mot hans centersedan 1770ur lat. cen´trum ’medel­punkt’; jfr centrum 2spelare som opererar i mitten av anfalls­linjen i vissa boll­spel, t.ex. fot­boll och bandy åld. i fackmässiga samman­hangsport.yrk.lands­lagets center och mål­spottare NNsedan 1891se centerforward 3vanligen best. f. sing.; ofta kort­form förcenterparti politiskt parti eller politisk ideologi som före­träder en medel­väg mellan socialism och konservatism och ofta skiljer sig äv. från liberalismen; spec. som namn på det svenska parti som bl.a. före­träder lant­brukets intressen pol.JFRcohyponymcenterparti centerledaresam­verkan mellan centern och folk­partietcentern ville satsa mer på gles­bygdensedan 1833
2cen´ter substantiv centret centrer centr·etofta i sammansättn. om­råde dit verksamheter koncentrerats i större skala särsk. affärer men äv. all­männare af.handel.rum.JFRcohyponymcentrum 2 affärscenterrehabiliteringscentershoppingcenterett stort tekniskt center utan­för stadensedan 1954se 1center