publicerad: 2021  
dog dött, presens dör
verb
nå livets slut om människor, djur och växter
någon/något dör (av/i något)
någon dör (av något)
någon dör (i något)
något dör (av något)
något dör (i något)
(för något)
hennes make dog för ett år sedan; hon dog all­deles för ung; blommorna vissnade och dog
ofta med an­givande av dödssätt el. döds­orsak
han dog en naturlig död; de dog i en bil­olycka; hon dog av cancer; soldaterna dog för sitt land
äv. bildligt, spec. ibland med partikel, sär­skiltbort upphöra att ut­veckla energi eller dylikt
något dör (bort)
vinden dog; motorn bara dog; ljudet dog bort
spec. äv. försvinna
ett döende språk; leendet dog på hennes läppar; den mindre tidningen på en ort dör ofta
spec. äv. i många ut­tryck för stark reaktion, känsla etc.
hon nästan dog av ny­fiken­het; jag är så hungrig så jag kan dö; lite gröt har ingen dött av hit­tills; hellre dör jag än gifter mig med honom!
dö för mördar­hand se mördarhand
dö som flugor var­dagligtdö massvisfolk dog som flugor under diger­döden
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform tu (pret.), vanligen övrig runform to (pret.), fornsvenska döia, (a); gemensamt germanskt ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. 'bedöva(s); kväva(s)'; jfr ur­sprung till dåna 2
Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken. Stig Dagerman, Höst (1954)