SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
deponens [´-] substantiv, best. f. och plur. ~, neutr. de·pon·ensverb som slutar på -s men har (mer eller mindre) aktiv betydelse i mots. till mot­svarande verb(former) med pass. betydelse språkvet.”hoppas” och ”andas” är exempel på deponens, ”kastas” på passivsedan 1682av lat. depo´nens med samma betydelse, till depo´nere ’ned­lägga; ge upp’; jfr deponera