SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
du`ka verb ~de ~t duk·aribl. med partikel, särsk.fram, upp sätta fram till­behör till mål­tid på mat­bord; ibl. med ton­vikt på duk, bestick o.d., men ofta äv. med tanke på maten hush.sätta sig till­rätta vid ett dukat bordhon dukade med det nya porslinethan dukade fram allt vad huset förmåddehon dukade upp en fest­måltidäv. bildligtskapa utom­ordentliga förut­sättningar det är dukat för en se­värd till­ställningduka (fram/upp ngt), duka (ngt)komma till (ett) dukat bordsebord 1 sedan 1541Subst.:vbid1-138932dukande, dukning