SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dyr adjektiv ~t 1som kostar mycket i förhållande till ngt normal­pris admin.ekon.JFRcohyponymkostsam en dyr bilen dyr vinter­kappaäv. absolutsom har ett högt pris en dyr kristall­vasibl. äv. om person, butik e.d.som tar mycket betalt en dyr affärdyra musikeribl. skämts.de har två ton­åringar som är dyra i driftäv. bildligt i ut­tryck för stor upp­offring, kamp­vilja e.d.det blev en dyr läxahan förlorade till slut, men han sålde sig dyrt (adv.)hon fick dyrt betala sitt slarv (adv.)dyr (för ngn) (att+V)för dyra pengarsepeng stå ngn dyrtfå svåra efter­verkningar för ngnkrog­ägarna måste bli med­vetna om att det kan stå dem dyrt att diskriminera gäster sedan 1000-taletrunsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform turum (dat.), fornsv. dyr; gemens. germ. ord av o­känt urspr. 2högt värderad i annat av­seende än prismässigt ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymkär 2 dyre broderfamilje­bibeln ― en dyr klenodsedan 1000-taletrunsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)3hög­tidlig åld.Nollhan svor en dyr ed att hämnashan lovade dyrt och heligt att inte ge upp (adv.)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)