publicerad: 2021  
enighet enigheten
en·ig·het·en
substantiv
e`nighet
● det att vara enig i åsikt, beslut eller dylikt
(i) enighet
enighet (kring/om någon/något/att+verb/sats)
enighet (kring någon)
enighet (kring något)
enighet (kring sats)
enighet (kring att+verb)
enighet (om någon)
enighet (om något)
enighet (om sats)
enighet (om att+verb)
beslutet fattades i full enighet; trots långa diskussioner gick det inte att nå enighet; stats­ministern vill ha en bred enighet om försvarspolitiken
belagt sedan 1538