SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flat adjektiv, neutr. undviks 1som saknar fördjupningar och upp­höjningar om yta, ibl. i förhållande till mer ut­präglad form form.en flat berg­hällen flat tallrikhan slog med flata handensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. flater; gemens. germ. ord, besl. med platt 2över­raskad in­till handlings­förlamning admin.psykol.han blev flat när han fick höra att hans ut­talanden fanns in­speladesedan 1430–50Konung Alexander3som saknar kraft att vid­ta (mot)åtgärder admin.psykol.JFRcohyponymeftergivencohyponymfoglig läraren var allt­för flat mot bråk­stakarna i klassenäv. om handling o.d.hennes flata upp­trädandeflat (mot ngn)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser