SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fundamentalis´m substantiv ~en funda·ment·al·ism·entro på (religiösa) skrifters bok­stavliga sanning vanligen ned­sätt.pol.relig.spec. om en (protestantisk) riktning som hävdar bibelauktoriteten gent­emot natur­vetenskapernakristen fundamentalismspec. äv. in­om islam om en riktning som vill om­skapa sam­hället enl. religiösa principermuslimsk fundamentalismfundamentalismen i ayatollornas Iranäv. försvagat om rigid och kompromiss­lös hållning i all­mänhetfördelningsfundamentalismmarknadsfundamentalismfundamentalismen in­om vissa delar av miljö­rörelsensedan 1932; ökad anv. sedan slutet av 1980-talet