tryckår: 2009
hål
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hål·et1avgränsad öppning tvärsigenom (en del av) ett föremål
ofta oönskad, så att föremålet läcker, inte skyddar etc.
form.JFRcohyponymhålighet
fräthålkulhålett gapande hållaga ett håltäppa igen ett håldet gick hål på strumpanhan stack hål på systerns ballongde kom in genom ett hål i stängslet○ofta äv. om sådan öppning med viss funktion el. om naturlig öppninghålstansninghåltagningandningshålgänghålknapphålnyckelhålhan borrade hål i brädanpimpelfiskarna fick borra hål i isendet svarta hålet i vulkanen○äv. om öppning som inte når tvärsigenom, spec. om grop e.d.femte hålet på golfbanande grävde ett hål i markentandläkaren hittade inga hål i hans tänder○äv. bildligt, särsk. i uttryck för att ngt undanröjssticka hål på gamla fördomarpeta hål på hans dumdryghetett hål (i/på ngt)finnas många hål att stoppa ifinnas stora ekonomiska behovvard.
budgetöverskottet var mycket välkommet för det fanns många hål att stoppa i
svart hål
avgränsat område i rymden där gravitationskraften är så stark att ingenting (inte ens ljuset) kan lämna området
termen ”svart hål” myntades 1968 av John Wheeler
○ äv. bildligt
budgeten hade ett svart hål på närmare 50 miljarder
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hul, hol, till hol ’ihålig’; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.; jfr urholka
2håla
admin.råtthålen diktator som lät misshandla sina motståndare i mörka hålsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagen
