SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hets substantiv ~en hets·en1häftig och hänsyns­lös förföljelse ofta med smädelser jakt.psykol.hetskampanjhetspropagandarashetshets mot folk­gruppkvälls­tidningarnas hets mot fackförenings­pampenspec.hets­jakt hets med hundarhets (mot ngn)sedan 1865till hetsa 2till­stånd av intensiv, nervös brådska psykol.JFRcohyponymstresscohyponymjäkt ackordshetstrafikhetsstor­stadens hetshetsen vid löpande bandetsedan 1899