SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hinn`a verb hann hunnit hunnen hunna, pres. hinner hinn·er1ha till­räckligt mycket tid för att göra ngt; om person och äv. om annan före­teelse i förändring e.d. astrol.jag hinner bara ge några exempel härde hann inte träffas innan hon restefärgen hade inte hunnit torka○spec.komma i tid till ngt hon hann inte till före­läsningenhinna (V), hinna (att+V), hinna (till ngt)sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. hinna ’hinna upp; förmå’; jfr gotiska hinþan ’fånga’; besl. med eng. hunt ’jaga’ 2lyckas komma fram till visst läge, med tanke på till­gänglig tid NollJFRcohyponymuppnå vi hade hunnit halva vägen när det började ös­regnahan har inte hunnit så långt i sina studierhinna (ngnstans)hinna i kapp ngnhinna upp ngn​ hon låg tio meter efter men spurtade starkt och hann i kapp konkurrenterna på upp­loppet sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2hinn`a substantiv ~n hinnor hinn·an●mycket tunt skikt av ngt (ofta elastiskt) material; ofta med funktion av över­drag e.d. men ibl. äv. o­önskat Nollbukhinnaoljehinnaslemhinnaen tunn hinna av fernissaögonens hinnordet bildades en hinna på ytan av den varma mjölkensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hinna; nord. ord, ev. besl. med skinn