SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hy`ra substantiv ~n hyror hyr·an1av­talad av­gift för ut­nyttjande av ngt som till­hör ngn annan särsk. om periodisk av­gift för lägenhet men äv. all­männare (i fråga om större el. värde­fullare före­mål) ekon.JFRcohyponymboendekostnadcohyponymlån hyresförhandlinghyreshöjninggrundhyralokalhyraockerhyralåg hyraskälig hyrahög hyrao­betald hyraförfallen hyrahyrorna stiger hela tidenparkerings­plats in­går i hyrande betalar 5000 kr i månaden i hyrahyran för bilen är 500 kr om dagenäv. om handlingen att hyra ngthyra av en hus­vagnhyra (av ngt), hyra (för ngt)sedan 1481Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. hyra; av lågty. hüre med samma betydelse 2(av­tal om) tjänst som sjö­man sjö.han tog hyra på en olje­tankeräv. om mot­svarande lönhan har tre månaders inne­stående hyrasedan 1481Stockholms Stads Tänkeböcker
2hy`ra verb hyrde hyrt, pres. hyr hyr·de1(av­tala om att) för kortare eller längre tid förfoga över och ut­nyttja (ngt) mot betalning med avs. på lägenhet, lokal, större el. värde­fullare före­mål etc. ekon.JFRcohyponymlåna 1 hyrbilhon hyr en en­rummare i centrum i an­dra handen skylt med texten ”rum att hyra”för semestern har de hyrt en stuga på Västkustenhan hyr sin video­utrustninghyra ngt (av ngn)sedan 1519Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. hyra; av lågty. hüren med samma betydelse; jfr ty. heuern, eng. hire med samma betydelse; av o­känt urspr. 2an­ställa för tjänst på far­tyg sjö.hyra en ny besättninghyra ngnsedan 1482Stockholms Stads TänkeböckerSubst.:vbid1-186867hyrande, vbid2-186867hyrning; hyra