SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
idyll´ substantiv ~en ~er idyll·enmiljö som tycks präglad av enkelhet och från­varo av mot­sättningar och problem och som ofta är o­rörd av industrialisering o.d. småstadsidyllsommaridyllen villa­förort som är rena idylleni Fridas visor fram­står ”Lilla Paris” (Vänersborg) som en tjusande idylläv. om situation av liknande slaglivet på den gamla goda tiden var ingen idylläv. om mot­svarande konstnärliga fram­ställning, särsk. om en viss litterär genreherdeidyllsedan 1781via lat. av grek. eidyll´ion ’liten (idyllisk) dikt’, eg. ’liten bild’; jfr idol Från idéer till idyll.Titel på bok av Herbert Tingsten (1966); med tesen att skillnaderna mellan de klassiska politiska ideologierna tenderar att suddas ut i det moderna samhället