tryckår: 2009
idyll´
substantiv ~en ~er
idyll·en●miljö som tycks präglad av enkelhet och frånvaro av motsättningar och problem
och som ofta är orörd av industrialisering o.d.
småstadsidyllsommaridyllen villaförort som är rena idylleni Fridas visor framstår ”Lilla Paris” (Vänersborg) som en tjusande idyll○äv. om situation av liknande slaglivet på den gamla goda tiden var ingen idyll○äv. om motsvarande konstnärliga framställning, särsk. om en viss litterär genreherdeidyllsedan 1781via lat. av grek. eidyll´ion ’liten (idyllisk) dikt’, eg. ’liten bild’; jfr idol
Från idéer till idyll.Titel på bok av Herbert Tingsten (1966); med tesen att skillnaderna mellan de klassiska politiska ideologierna tenderar att suddas ut i det moderna samhället
