SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`kläda äv. i`kläi`klä verb iklädde iklätt, pres. ikläder äv. iklär i|­kläd·er, i|­klärvanligen refl. el. perf. part. ta på klädes­plagg e.d. samh.supportrarna i­klädde sig hemma­lagets tröjorrefl. ofta bildligt om att ta på sig visst an­svar e.d.formelltstyrelsen i­kläder sig inget an­svarhan i­klädde sig rollen som medlareikläda ngn ngtsedan 1541Subst.:vbid1-191322iklädande, vbid2-191322iklädning