SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1in`värtes adverb in|­värt·esi det inre av ngt, särsk. kroppen rum.han log invärteshon kände sig kall invärtessedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. invärtis; av lågty. inwerdes med samma betydelse; besl. med varda, urspr. ’vända’
2in`värtes adjektiv, ingen böjning in|­värt·esinre särsk. om det inre av kroppen admin.rum.invärtesläkareinvärtes sjukdomarmedicin för invärtes brukäv.in­bördes invärtes drag­kamp mellan konst­arternasedan ca 1500Svenska Böner från medeltiden