publicerad: 2021  
inviga invigde invigt, presens inviger
verb
in`viga
1 formellt öppna (lokal, evenemang eller dylikt) för besök
någon inviger något
in­viga en kyrka; in­viga en ut­ställning
○ äv. hög­tidligt sätta in i ämbete
någon inviger någon (till någon)
in­vigas till missionär
○ äv. försvagat an­vända för första gången
de in­vigde den nya kaffe­bryggaren
belagt sedan 1441 (brev till finska Nådendals kloster om markförsäljning (Arwidsson)); fornsvenska invighia
2 göra förtrogen med något svårtillgängligt samman­hang eller dylikt
någon inviger någon (i något/sats)
någon inviger någon (i något)
någon inviger någon (i sats)
hon in­vigde honom i poesins mysterier
belagt sedan 1794
invigainvigning