SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
iordningställa [`rd-] verb iordningställde iordningställt, pres. iordningställer i·ordn·ing|­ställ·eräv. lös förb. i formenställa i ordning sätta i lämpligt skick för visst syfte Nollman har iordningställt hamnen för segel- och motor­båtargolvet iordningställdes för dansiordningställa ngt (för ngt)sedan 1640Subst.:vbid1-196949iordningställande, vbid2-196949iordningställning