tryckår: 2009
kapitule´ra
verb ~de ~t
kap·itul·er·ar●formellt ge upp allt (väpnat) motstånd
över hela linjen el. på viss front
mil.psykol.garnisonen tvingades kapituleraTyskland kapitulerade villkorslöst i maj 1945○äv. bildligthon kapitulerade för hans charmkapitulera (för ngn/ngt)sedan 1686av medeltidslat. capitula´re, eg. ’ställa upp (avtal) i punkter, kapitel’; jfr kapitel
Subst.:vbid1-203492kapitulerande,
vbid2-203492kapitulering;
kapitulation
