SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knä`a verb ~de ~t knä·ar1böja knäna vanligen på grund av an­strängning Nollhan knäade under bördanäv. med konstruktionsväxlinghans knäande gångäv. bildligtJFRcohyponymdigna hon knäade under en allt­för stor arbets­bördaknäa (under ngt)sedan 18392sparka (ngn) med ett knä hon lyckades göra sig fri genom att knäa mannen i skrevetäv. med avs. på före­målhan knäade bollen i målknäa ngn/ngtsedan 1958Subst.:vbid1-209915knäande