publicerad: 2021
knäböja
knäböjde knäböjt, presens knäböjer
verb
●
stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad
någon knäböjer (för någon/något)
någon knäböjer (för någon)
någon knäböjer (för något)
han knäböjde framför altaret; flickan knäböjde vid sängen och läste en bön
○
äv. med konstruktionsväxling
vanligen presens particip
något är knäböjande
knäböjande ställning
belagt sedan början av 1500-talet (Ett Forn-Svenskt Legendarium);
fornsvenska knäböghia
knäböjaknäböjande, knäböjning