SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kommunikationsmedel [-∫o`ns-] substantiv kommunikationsmedlet, plur. ~, best. plur. kommunikationsmedlen kom·mun·ik·at·ions|­medl·etofta plur. an­ordning för person- eller gods­transport trafik.JFRcohyponymsamfärdsmedel all­männa kommunikationsmedel som tåg och busssedan 1824