publicerad: 2021  
kommunicera kommunicerade kommunicerat
verb
kommunice´ra
1 över­föra budskap till någon
någon kommunicerar med någon/något (om någon/något/sats)
någon kommunicerar med någon (om någon)
någon kommunicerar med någon (om något)
någon kommunicerar med någon (om sats)
någon kommunicerar med något (om någon)
någon kommunicerar med något (om något)
någon kommunicerar med något (om sats)
några kommunicerar (om någon/något/sats)
några kommunicerar (om någon)
några kommunicerar (om något)
några kommunicerar (om sats)
någon kommunicerar något (till någon)
kommunicera med gester; han har svårigheter att kommunicera med om­världen
ofta ömse­sidigt
de kommunicerade mest brev­ledes
äv. i konstruktioner med objekt
partiet hade svårt att kommunicera sitt budskap till väljarna
belagt sedan 1635; fornsvenska communicera; av lat. communica´re 'göra gemensam', till commu´nis, se ur­sprung till kommun
2 sär­skilt fysik vara i (fysisk) förbindelse med något annat
något kommunicerar
kommunicerande kärl
sär­skilt bildligt i ett ut­tryck för ömse­sidigt beroende
för honom är arbetet och familje­livet som kommunicerande kärl
belagt sedan 1736
3 ta emot natt­varden
någon kommunicerar
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
4 spec. i juridiska samman­hang del­ge (part) skriftligt yttrande särsk. från mot­parten
någon kommunicerar något (till någon)
belagt sedan 1680
kommunicerakommunicerande, kommunicering