publicerad: 2021  
kommunikation kommunikationen kommunikationer
kom·mun·ik·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 sällan plur. över­föring av (intellektuellt) inne­håll
JFR förbindelse 2
kommunikationsradio; kommunikationssatellit; envägskommunikation; flervägskommunikation; telekommunikation
muntlig kommunikation; skriftlig kommunikation; tråd­lös kommunikation; bristande kommunikation
kommunikation (mellan några) (om någon/något/sats)
kommunikation (mellan några) (om någon)
kommunikation (mellan några) (om något)
kommunikation (mellan några) (om sats)
kommunikation (med någon) (om någon/något/sats)
kommunikation (med någon) (om någon)
kommunikation (med någon) (om något)
kommunikation (med någon) (om sats)
politikernas kommunikation med folket; telefonen har under­lättat kommunikationen mellan människor; kommunikation mellan människa och dator
○ spec. i språkvetenskapliga el. pedagogiska samman­hang
kommunikationsmodell; kommunikationssituation
verbal kommunikation; icke-verbal kommunikation
○ spec. i juridiska samman­hang förfarande genom vilket man del­ger en av parterna (i rätte­gång eller dylikt) ett skriftligt yttrande
belagt sedan 1639; till kommunicera
2 ofta plur. system för transport av personer eller varor
kommunikationsmedel; kommunikationsnät; flygkommunikation
kommunikation (mellan några)
kommunikation (med någon/något)
kommunikation (med någon)
kommunikation (med något)
all­männa kommunikationer; ett land med dåliga kommunikationer
○ spec. i militära samman­hang förbindelselinje till bas
ett flank­angrepp för att bryta fiendens kommunikationer
○ äv. bildligt i vissa spel, sär­skilt bridge
han hade bra kort men det fanns inga kommunikationer mellan handen och bordet
belagt sedan 1549