publicerad: 2021  
krokig krokigt krokiga
krok·ig
adjektiv
kro`kig
● krökt på ett el. flera ställen, ofta oönskat
MOTSATS rak 1
krokiga gränder; en krokig stig; krokiga spikar; krokiga trädstammar; hänga i krokig arm; han har blivit krokig i ryggen
○ äv. bildligt till­trasslad, oklar
ett krokigt resonemang
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska krokotter