SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`katt substantiv ~en ~er le|­katt·enhermelin ngt åld.zool.sedan 1293 (i sammansättn. -skinn)testamente upprättat av fru Kristina Johansdotter till förmån för kloster och kyrkor (Svenskt Diplomatarium)fornsv. läkatter; av om­diskuterat urspr. Lät gräset bli blött och blomsteren skön, lät dansa lilla lekatten.Lars Wivallius, Klagevisa över denna torra och kalla vår (trol. ca 1640)