SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nu`na substantiv ~n nunor nun·anan­sikte ofta med tanke på ansikts­uttrycket vard.med.glada nunorsedan 1846av finlandssv. nuna ’an­sikte’; ev. besl. med sv. dial. nuna ’halv­sova’; ev. urspr. barnspråksord, som nana