SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`lycka substantiv ~n olyckor o|­lyck·an1plågsam eller sorglig händelse(utveckling) eller situation NollJFRcohyponymeländecohyponymmissöde den kända bibliska berättelsen om den rike Job som drabbades av olyckasärsk. om plötslig händelse som med­för att ngn skadas el. dör el. att ngt förstörsJFRcohyponymkatastrof olycksplatsolycksriskbilolyckadödsolyckamörkerolyckasingelolyckaen allvarlig olyckaen svår olyckanär som helst kan olyckan vara frammeolyckan in­träffade vid ett väg­byggehit­tills har de varit förskonade från olyckoräv. försvagato­trevlig händelse det har hänt en olycka på det nyskurade golvet – katten har varit frammeäv. om beklaglig situation e.d.det är en olycka att de båda har så hetsigt temperamentingen kunde ana djupet av hans olyckangn gång tänkt som personligt verkande kraftolyckan ville att hotellet brann ner(i) olycka, (till ngns) olyckaråka i olyckabli gravid mot sin viljangt åld.predikanten varnade församlingens flickor för att råka i o­lycka sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. olykka; till o- och 1lycka 2person som (ofta o­avsiktligt) orsakar problem vard.psykol.yrk.grannens tio­årige son var en olyckaäv. om icke-personlig före­teelsekommunens skryt­bygge blev en olycka för skatte­betalarnasedan 1740